förnimma

švédština

výslovnost

• IPA: [fœˈɳɪmːa]
• 1. intonace

sloveso

časování

(i)	aktivum	pasivum
infinitiv	förnimma	förnimmas
přítomnost	förnimmer	förnimms, förnimmes
préteritum	förnam	förnams
supinum	förnummit	förnummits
rozkazovací zp.	förnimm	förnimms

příčestí

Číslo	singulár		plurál/ urč. tvar
Rod	společný	střední
přítomné	förnimmande
trpné	förnummen	förnummet	förnumna

význam

1. vnímat