fulgurare
latina
editovatsloveso
editovat- 1. konjugace (a-kmeny)
- intranzitivní
- často neosobní (ne vždy)
časování
editovat| Čas | Osoba | Aktivum | Pasivum |
|---|---|---|---|
| Infinitiv | – | fulgurāre | |
| Prézens sg. | 1. | fulgurō | |
| 2. | fulgurās | ||
| 3. | fulgurat | fulgurātur | |
| Prézens pl. | 1. | fulgurāmus | |
| 2. | fulgurātis | ||
| 3. | fulgurant | ||
| Imperativ sg. | 2. | fulgurā! | – |
| Imperativ pl.. | 2. | fulgurāte! | – |
| Imperfektum sg. | 1. | fulgurābam | |
| 2. | fulgurābās | ||
| 3. | fulgurābat | ||
| Imperfektum pl. | 1. | fulgurābāmus | |
| 2. | fulgurābátis | ||
| 3. | fulgurābant | ||
| Futurum sg. (první) | 1. | fulgurābō | |
| 2. | fulgurābis | ||
| 3. | fulgurābit | fulgurābitur | |
| Futurum pl. (první) | 1. | fulgurābimus | |
| 2. | fulgurābitis | ||
| 3. | fulgurābunt | ||
| Konjunktiv imperfekta sg. | 1. | fulgurārem | |
| 2. | fulgurārēs | ||
| 3. | fulgurāret | fulgurārētur | |
| Konjunktiv imperfekta pl. | 1. | fulgurārēmus | |
| 2. | fulgurārētis | ||
| 3. | fulgurārent |