obsecrare
latina
editovatsloveso
editovat- 1. konjugace (a-kmeny)
časování
editovatČas | Osoba | Aktivum | Pasivum |
---|---|---|---|
Infinitiv | – | obsecrāre | – |
Prézens sg. | 1. | obsecrō | obsecror |
2. | obsecrās | obsecrāris | |
3. | obsecrat | obsecrātur | |
Prézens pl. | 1. | obsecrāmus | obsecrāmur |
2. | obsecrātis | obsecrāminī | |
3. | obsecrant | obsecrantur | |
Imperativ sg. | 2. | obsecrā! | – |
Imperativ pl.. | 2. | obsecrāte! | – |
Imperfektum sg. | 1. | obsecrābam | obsecrābar |
2. | obsecrābās | obsecrābāris | |
3. | obsecrābat | obsecrābātur | |
Imperfektum pl. | 1. | obsecrābāmus | obsecrābāmur |
2. | obsecrābátis | obsecrābāminī | |
3. | obsecrābant | obsecrābantur | |
Futurum sg. (první) | 1. | obsecrābō | obsecrābor |
2. | obsecrābis | obsecrāberis | |
3. | obsecrābit | obsecrābitur | |
Futurum pl. (první) | 1. | obsecrābimus | obsecrābimur |
2. | obsecrābitis | obsecrābiminī | |
3. | obsecrābunt | obsecrābuntur | |
Konjunktiv imperfekta sg. | 1. | obsecrārem | – |
2. | obsecrārēs | – | |
3. | obsecrāret | – | |
Konjunktiv imperfekta pl. | 1. | obsecrārēmus | – |
2. | obsecrārētis | – | |
3. | obsecrārent | – |