| Substantivum (i)
|
singulár
|
plurál
|
| neurč.
|
urč.
|
neurč.
|
urč.
|
| nominativ
|
fråga
|
frågan
|
frågor
|
frågorna
|
| genitiv
|
frågas
|
frågans
|
frågors
|
frågornas
|
- otázka
- Svara på min fråga! – Odpověz na moji otázku!
| (i)
|
aktivum
|
pasivum
|
| infinitiv
|
fråga
|
frågas
|
| přítomnost
|
frågar
|
frågas
|
| préteritum
|
frågade
|
frågades
|
| supinum
|
frågat
|
frågats
|
| rozkazovací zp.
|
fråga
|
frågas
|
příčestí
| Číslo
|
singulár
|
plurál/
urč. tvar
|
| Rod
|
společný
|
střední
|
| přítomné
|
frågande
|
| trpné
|
frågad
|
frågat
|
frågade
|
- ptát se, zeptat se
- Han frågade var jag bodde. – Ptal se, kde bydlím.
fråga? • info