laedere
latina
editovatsloveso
editovat- 3. konjugace (souhláskové kmeny)
- tranzitivní
časování
editovatČas | Osoba | Aktivum | Pasivum |
---|---|---|---|
Infinitiv | – | laedere | laedī |
Prézens sg. | 1. | laedō | laedor |
2. | laedis | laederis | |
3. | laedit | laeditur | |
Prézens pl. | 1. | laedimus | laedimur |
2. | laeditis | laediminī | |
3. | laedunt | laeduntur | |
Imperativ sg. | 2. | laede! | – |
Imperativ pl.. | 2. | laedite! | – |
Imperfektum sg. | 1. | laedēbam | laedēbar |
2. | laedēbās | laedēbāris | |
3. | laedēbat | laedēbātur | |
Imperfektum pl. | 1. | laedēbāmus | laedēbāmur |
2. | laedēbātis | laedēbāminī | |
3. | laedēbant | laedēbantur | |
Futurum sg. (první) | 1. | laedam | laedar |
2. | laedēs | laedēris | |
3. | laedet | laedētur | |
Futurum pl. (první) | 1. | laedēmus | laedēmur |
2. | laedētis | laedēminī | |
3. | laedent | laedentur | |
Konjunktiv imperfekta sg. | 1. | laederem | laederer |
2. | laederēs | laederēris | |
3. | laederet | laederētur | |
Konjunktiv imperfekta pl. | 1. | laederēmus | laederēmur |
2. | laederētis | laederēminī | |
3. | laederent | laederentur | |
Konjunktiv prézenta sg. | 1. | laedam | laedar |
2. | laedās | laedāris | |
3. | laedat | laedātur | |
Konjunktiv prézenta pl. | 1. | laedāmus | laedāmur |
2. | laedātis | laedāminī | |
3. | laedant | laedantur |